Varför är det så farligt att gå sönder?
Varför är det så hemskt att falla när man ändå reser sig upp igen, starkare än innan. Varför är det fult att säga att man mår dåligt, inte orkar hela vägen? Vi ska vara så starka, glada och sociala hela tiden. Folks reaktioner ska vara positiva. Här finns ingen ledsen svag flicka samtidigt som vi kämpar med vår strid på insidan. Vad är det för fel med att ha sina knep till att hantera ångesten? Varför är det så fel att hantera smärta med ännu mer smärta? Varför är det så fult att döva ångesten med alkohol? Jag kommer aldrig att kunna älska någon som inte sett mörker eller respektera någon som bara ger upp. Jag kallar det styrka att leva på kanten utan att ramla ner, jag kallar det stolthet med ärren som bleks och inte blir flera, och jag kallar det skönhet när såren rivs upp, för när dom läker igen är huden så mycket tjockare. Det handlar inte om ett vackert yttre utan snarare om en verkligehet som inte ljuger. Det vittnar om en människa som tappade bort sig själv för länge sen men ständigt kämpar för att hitta tillbaks.
Så älskling låt mig få falla, låt mig få gå sönder. Jag blir alltid hel igen!
Så älskling låt mig få falla, låt mig få gå sönder. Jag blir alltid hel igen!
Kommentarer
Trackback
