Dessa dagar kommer för ofta nu....

Jag väntar på att få släppas fri från en börda som jag inte har ett namn för, Som driver mig att vara duktig för att bli sedd. Jag väntar på att få slippa känslan av att något hela tiden går sönder inuti min kropp, för att jag ska få inte bara överleva, utan leva. Jag väntar i tron på att livet inte borde vara det som pågår någon annanstans. Jag väntar på en tid då vi inte behöver leva våra liv med halvlögner och mörker utan får se sanningen uppdagas i ljus. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0