Something worth fighting for!
Det känns som om nu när jag jag verkligen gör allt för att inte må dåligt och inte ge efter för ångesten kommer den värre en någonsin. Jag har aldrig kännt sån här ångest och jag har den varje dag hela tiden. Det spelar ingen roll att jag storstädar lägenheten, tvättar alla mina kläder, sätter på hög musik, läser eller skriver för känslorna och ångesten lever rövare i min kropp. Det är inte bara på insidan det är jobbigt, för ångesten visar ju sig även på utsidan. Jag svettas, fryser, händerna skakar hela tiden, hjärtat rusar och dunkar så högt att det känns läskigt och jag har extremt svårt att andas. Men jag ska klara av det den här gången för nu har jag bestämt mig!! Det är så skönt att veta att alla svarta nätter inte betydde någonting för jag lever fortfarande och jag har aldrig haft en mer positiv syn på livet och framtiden! Jag har ju ett krig i kroppen. Men jag har ju klarat av den här förjävliga striden med mig själv då måste man ju nästan klara av vad som helst, det är det jag hela tiden gång på gång försöker intala mig själv!
Oj det här blev verkligen ett långt inlägg! Nu ringde min syster och sa att jag skulle kolla på ballar av stål så nu måste jag sluta.
Puss och kram på er!!
