Teach me another way to pray

Jag tror på ödet. Ödet e som en religion för mig. Den leder en på rätt rikting i livet. Jag har en kompis som för 1år och 2månader sen var en riktig singel som aldrig haft en pojkvän. Hon festade som om det inte fanns nån morgondag och utåt sett tog livet med en klackspark men erkände några gånger för mig att hon mådde ganska dåligt och hade rätt rejält med ångest under den vilda, glada, tuffa ytan.
För ett år sen träffade hon en kille av ren slump. En kille som är så långt bort personlighetsmässigt från henne som man kan komma. Alla dom sommarnätterna vi satt och drack öl och kedjerökte bort genom att prata om hur drömkillen såg ut och var. Det här var den totala motsatsen från hur hennes drömkille hade sett ut.
Idag ringde hon mig och berättade att hon är gravid, hon har en liten bebis som växer i hennes mage. Jag har aldrig sett henne såhär kär och lycklig.
Jag är glad för hennes skull men chockad, Den sista människan på jorden som jag hade förväntat mig det här av.
En liten tur med tunnelbanan och hon träffar killen som nu ska bli pappa till hennes barn, häftigt!!!

Nu ska jag sova, puss älsklingar!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0