Pojkar och deras små "hjärnor"
Hahaha jag kan inte göra nåt annat en att skratta åt vuxna killar som fortfarande är små pojkar i hjärnan, man kan liksom inte bli arg på dom för dom rår inte för att dom är små omogna idioter med massa hormoner i kroppen. Idag på lektionen hör jag att en kille som sitter bakom mig viskar mitt namn. Eftersom jag inte känner han så antog jag först att jag hade hört fel och sen när han fortsatte så ignorerade jag honom men efter att jag hade hört mitt namn ungefär 10 ggr vände jag mig om för att fråga vad fan han ville och då stirrade han bara rakt fram och låtsades som ingenting. Det känns som om jag har blivit tillbakakastad i tiden. Jag har gått högstadiet och jag gillade det inte så jag vill gärna inte gå det en gång till. Fan kan vi inte börja skicka fråga chans på dig lappar också. En tjejkompis som också pluggar på samma skola som mig berättade att det hade kommit fram en kille och slängt en lapp på hennes bänk när hon hade skrivit ett prov där det hade stått att hon var snygg hahaha jag dör, det e så pinsamt. Vi e vuxna nu, om man är intresserad av någon så säger man det, visar det på ett gulligt sett och frågar om man ska hitta på någonting, inte sitta och ropa nåns namn eller skicka lappar.
Nu ska jag titta på television. Mina VÄNNER väntar. Puss
