Alla andra bara tänker på sig själva, det är bara jag som tänker på mig
Den här fredagen vill jag bara gömma långt bak i minnet och glömma bort och aldrig mer tänka på. Den har varit hemsk, riktigt vidrig. Att man kan känna känslor som man inte ens visste att man hade inom sig. Och det värsta är att det inte är slut än, förmodar att det kommer bli värre på måndag. Tårar och ilska har blandats i min kropp tills jag kännt att jag nästan bryter ihop. Men jag har inte gjort det, jag har stått kvar på mina svaga ben tack vare världens bästa familj som har låtit mig prata,prata,prata tills jag nästan gjort hål i deras huvuden.
Nu ska jag krypa ner i sängen och titta på min älsklingsfilm.
"I know what it's like to want to die. How it hurts to smile. How you try to fit in but you can't. You hurt yourself on the outside to try to kill the thing on the inside"
"When you don't want to feel, death can seem like a dream. But seeing death, really seeing it, makes dreaming about it fucking ridiculous. Maybe, there's a moment growing up when something peels back... Maybe, maybe, we look for secrets because we can't believe our minds... !
