Aurora.

Vaknar av att solen och det fina höstvädret strålar in igenom fönstret. Utanför fortsätter världen att lysa men här innanför väggarna är det mörkt, kolsvart och iskallt. Tog lång tid innan jag fick kraften att ta mig upp ur sängen och "starta dagen". Inte för att jag kommer göra nånting idag, Kommer förmodligen gå och lägga mig snart igen för att jag inte orkar vara vaken. Mina tankar har slagsmål i mitt huvud och det sressar mig. Jag ska vara hos Lena klockan 3 och jag vet inte hur jag ska orka ta mig dit. Jag har tagit ledigt från jobbet resten av veckan så nu ska jag försöka kämpa mig upp över ytan igen.

Kärleken väntar där utanför och livet har så mycket mer att ge. Så varför sitter jag då instängd i en bur där någon har kastat bort nyckeln.. Varför är det så svårt att flyta på ytan utan att sjunka...