Aurora.

Hallå hallå!! Hur mår ni idag?? Jag har precis vaknat. Jag gick upp halv 6 imorse för att gå till jobbet, Inte okej!!!! Jag vet att jag säkert är jätte fånig och att flera säkert går upp såhär tidigt varje dag men jag tycker att det är helt sjukt jobbigt och depremerande att gå upp så tidigt! Det är fortfarande mörkt ute. Jag blir alltid osäker när det är mörkt när jag vaknar om jag verkligen ska gå upp eller om jag går i sömnen, haha för några år sen så gjorde jag det jätte ofta, gick upp började göra frukost, ubland hann jag tillochmed äta frukosten innan jag insåg att klockan var typ halv 2 på natten. Då var det bara att gå och lägga sig igen. Därför gick jag och la mig när jag kom hem och sov i två timmar. Annars hade jag inte fungerat ikväll, Och ikväll ska jag titta på film med världens bästa lillebror. Cloverfield ska vi se, hoppas den är bra!

Idag efter jobbet hände det en så sjukt läskig (och lite pinsam) sak. Jag är sjukligt rädd för kråkor. Jag vet jätte pinsamt men jag blir paralyserad varje gång jag ser en svart jäkla anabola kråka(jag kallar dom anabola kråkor för att dom e så jäkla stora). Jag trodde iallafall att min rädsla hade tonats ner lite men idag efter jobbet gick jag och mötte mamma för att ta en promenad i det fina vädret på gärdet. Mitt när vi går på gatan så hör jag ett splash och tittar upp på lyktstolpen och ser en anabola kråka sitta där. Så jag ropar "mamma den där jäkla kråkan har precis skitit rakt ner, hade vi gått en halv meter framför hade vi fått det i håret. Mamma fortsätter att gå men jag tittar kaxigt på kråkan som om jag tror att den ska säga förlåt istället öppnar den sin meter långa näbb och fräser eller hugger (kan inte riktigt bestämma mig) mot mig, den tittar på mig med sina svarta ögon och jag får panik börjar skrika och kastar mig därifrån rakt ut i gatan och mamma skriker "akta bilarna". Mamma tar tag i mig och får lugna ner mig. Jag kände mig som om jag skulle svimma. Kunde inte röra mig och var helt paralyserad. Efter det gick jag som en paranoid psykpatient och kollade runt efter kråkan eller nån av hans vänner som skulle flyga i en klunga rakt emot mig och hacka ut ögonen på mig. Mamma sa att jag var töntig och det är jag ju men man kan ju inte rå för det man är rädd för... Det var så himla fint iallafall när vi gick nere vid vattnet, solen strålade och löven var aldeles gula. Blev så arg att jag inte hade fått med mig kameran! Det hade blivit en jätte fin bild!!
Idag var det några från tidningen Solo på jobbet, dom skulle klippa och färga håret och göra nåt repotage på klippoteket, Kul! Hon chef redaktören Karin eller vad hon heter och Elin Kling var där. Åhh jösses vad smal den där Karin är!!! Hon såg ut som en 7 åring i kroppen..

Nu ska jag äta blåbärssoppa och sen ska jag möta lillebror.
Puss och kram darlings!!!