We´re making snowangels.
Jag tittade på kvällsöppet igår, jag tror det heter så. Det gav mig en sån ångest och ont i magen jag inte haft på länge. Jag satt och stortjöt. Att sånt här får hända i Sverige förstår inte jag. Att barn får mobba barn så grovt att dom hänger sig själva för att dom inte orkar leva längre. En 11årig pojke som inte ser nåt slut på sitt lidande. Och personalen på skolan som säger "Vi ansåg inte han som mobbad för han hade en kompis". Jag är väldigt tacksam att jag aldrig sett eller upplevt mobbing, jag har haft tur. Det är verkligen viktigt att mobbing försvinner och man får inte blunda för det. Det är föräldrarna, skolan, och kompisar som måste ta ett större ansvar!
Utanför mitt fönster är det nån som dansat snödansen, eller snöstormsdansen snarare. Jag förstår inte hur jag ska komma ut för jag har nog aldrig sett såhär mycket snö. We like it, but do we like it THIS much. Alla blev så glada för att snön kom, jag tror snön blev glad för att den för en gångs skull blev uppskattad, nu överdramatiserar den allt, don´t overdoit liksom.
Nu ska jag kasta mig ut och kämpa. Man behöver ju inte oroa sig för att man ska möta på nån på stan som man inte vill träffa för jag tror inte vi kommer att se varandra på ett jäkla tag, vi är alla gömda under michellinjackor, mössor, vantar, halsdukar, och snowjoggings och andra supersexiga kläder.
Simma lungt!!!
